Tanken om att ta ett sabbatsår efter studenten blir allt mer lockande. Även fast jag vet hur pass rastlös jag kommer att bli om jag inte finner ett jobb. Jag sa till mig själv redan i tidig ålder att jag skulle fortsätta plugga vidare, hålla plugg tempot uppe så att jag inte tappar den för evigt.
Men min hjärna går på högvarv. Det senaste året har jag inte orkat eller velat prestera bra i skolan. Jag har klarat varje prov med nöd och näppe, vissa ämnen är ju lättare än andra också. Jag har ju goda betyg, och det enda IG jag har är pga en lärare som inte visade sitt feta nylle under hela vårterminen och när han väl behagade komma, ja då var det prov på hela vårterminen som vi inte gått igenom. Och läser ju upp det nu, och på två veckor lärde jag mig mer än vad jag gjort på två år hos honom. Bra lärare?
Jag har alltid varit en plugghäst, jag erkänner det. Förr var det något fult och nördigt, men vet ni vad, jag stolt över att vara det i sådana fall. Hellre nörd än något annat, för nördar är oftast mycket mer personliga än någon annan.
Men nu dalar engagemanget. Och har gjort det under ett och ett halvt år. Jag trodde aldrig att man kunde nå gränsen när det gällde skolan, men helt plötsligt förstår jag de som hoppar av skolan. De som jag betraktat som idioter har jag helt plötsligt full förståelse för, och avundas att de lyckades med något jag inte vågade göra. Men trotts det är jag faktiskt stolt att jag tagit mig så pass långt som jag gjort. Snart travar jag in i den allra sista terminen, min allra sista skoltermin. I tolv år har jag haft en trygghet i att var dag gå till skolan, och nu är jag inne på slutspurten. Vad kommer efter?
Journalistik ska jag läsa, i sinom tid. Eller någon form av historia. Kanske till och med plugga utomlands. Men jag orkar inte ens öppna alla kataloger jag tog till mig på SACOmässan i början av november, och det tyder på att det är något seriöst fel med mig. Jag behöver antagligen det här året för att samla ihop mig själv och sedan köra på en nystart.
