Tack!

Jag vill börja detta inlägg med att säga tack till några ytterst speciella personer i min omgivning, oavsett om det var via samtal eller ett uppmuntrande inlägg. Samtalet om blommor och vackra grenar uppmuntrade mig mer än vad du någonsin kan tro, och det andra om det Genetiska Flygande Köttbullen <3
TACK igen!

Sedan vill jag dessutom passa på att säga förlåt, för att jag för tillfället nog inte kan vara den person som ställer upp för andra. Men jag försöker, även om jag inte alltid är den bästa på att just hjälpa. Dessutom för att jag har så pass svårt att hålla kontakten. Jag ska bli bättre, det var ett utav mina nyårslöften.

Jag mår bättre, men oron sitter kvar samtidigt som jag lider utav extrem stress. Väldigt ironiskt att jag ska vara på väg in i väggen när det knappt är tre veckor kvar utav skolan. Men nu är allt över, jag har bara betygsuppspel på gitarren kvar. (jag skulle ha valt piano.....)
Nu är det egentligen bara utklädnadsshowen och studenten kvar. Och jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men fy fan vad skönt. Jag vill bort därifrån, även om jag kommer sakna den skolan utav bara helvete. Men jag är redo för något nytt nu! Helt klart.

Något nytt som jag lagt märke till är hur pass intresserad jag är utav gamla antika saker. Mer än vad jag trodde faktiskt, speciellt över gamla vapen. Jag visste att vapenintresset låg någonstans, men det visade sig inte röra om några moderna saker. Gamla revolvrar, flintlåspistoler och gevär, där har vi fin fina grejer. Och far min är jätteglad över att jag verkligen funnit något jag gillar. (delar ju trotts allt detta vapenintresse med honom... även om jag är en sådan person som tror att världen vore bättre utan sådana saker.... dubbelmoral?)

Day 06 - A song that reminds you of somewhere

Le carnaval des animaux: Aquarium kommer förevigt att påminna mig om mitt kära sagoställe uppe i Norrbotten. Leipijärvi, morfars hemby, har jag nu inte besökt på jag vet inte hur länge, och frågan är om jag någonsin kommer att komma dit upp igen. Men det är mitt absoluta favoritställe, speciellt när man sitter ute på gräsmatten och sjön ligger alldeles stilla och solnedgången speglas i vattnet. Under sommaren går solen aldrig ner helt heller, så det är alltid ljust. Att sedan sitta på bryggan och doppa fötterna i vattnet.... Bastu... Midnattsfiske...

 Sen har jag bara hört och sett bilder därifrån under vintrarna när norrskenen flyter förbi över himlen, och man bara förväntar sig att se en liten hustomte sticka upp huvudet vid husknuten.
Nu när jag under fyrtiofem minuter lettat förgäves efter åtminstonde en bild ifrån detta underbara ställe så ger jag upp. Jag verkar inte ha en sådan bild på den här datorn, vilket är synd... det är verkligen helt underbart där uppe. Och den här låten passar verkligen in perfekt på miljön och omgivningen... jag ser allt framför mig. Åh </3

JAG ORKAR INTE MER

Innan ni börjar läsa vill jag bara göra klart för er hur pass mycket min tillvaro just rasat samman. I och med ett besked jag fick idag så försvann trygghetskänslan här hemma, och jag kommer säkerligen inte bo kvar så länge till. För jag har fått nog, och jag orkar inte mer.

Tillägnad huvudpersonen i detta

Jag förstår verkligen inte, jag vet inte vad jag ska göra. Jag har en seriös panikattack just nu, fylld utav ångest och annat kallat hat som jag verkligen hatar att känna. Som person är jag inte hatisk, men när det finns en person som lyckas kalla fram denna otroligt hemska känsla så har den verkligen gjort något som jag inte kan acceptera.
Tårar rinner, inte för att jag är ledsen, utan för att jag är så frustrerad, arg, förbannad!


När jag fick just det beskedet idag, efter en dag fylld utav lycka, så rasade verkligen allt. Jag kan känna mig trygg ett tag till, men frågan är hur länge. En viss person ska flytta in, mitt emot oss, högst upp. En person som förstörde tillvaron på förra stället jag bodde på, som nu helt enkelt köpt en lägenhet mitt emot oss, antagligen för att göra livet extra surt för oss. Inte nog med att han förändrades drastiskt under bara några månader, han blev jävligt aggresiv. Och att ha honom rakt mitt emot oss är helvetet som bara väntar på att bryta lös. Tack som fan över att vi har Eskil, så slipper jag oroa mig för min far när han är ute och går själv.

Jag har panik och en rejäl ångest just nu. Jag vet inte vad jag ska göra, för jag känner mig så jävla hjälplös och så förbannat ilsken på borättsföreningen som säljer en lägenhet till en sån som sådan! Låt mig säga som så att han har ett par prickar i brottsregistret också, skulle inte förvåna mig ett dugg, efter alla polisanmälningar han dragit på sig. Och han jobbar just nu med ungdomar! ALLA ÄR IDIOTER I DETTA SAMHÄLLE! Iallafall bland de som styr!

Jag tackar innerligt för aggresiv musik, så som Children of Bodom ni har där uppe. Hade jag inte haft sådan musik hade jag antagligen gjort något dumt just nu. För jag håller på att bli riktigt jävla förbannad, och när jag är förbannad kan jag inte kontrollera mig själv, och Gudarna ska veta vad jag kan göra då.
Just nu har jag en instinkt att bara fly. Jag vill bara det. Fly iväg, ifrån den här stan, ifrån det här landet, långt långt bort där inga behöver dra fram dessa sidor hos mig. För jag blir inte så här naturligt, det retas fram, min bägare blev helt plötsligt mycket mindre och genast mer än halvfull....
Ps, fan vad skönt att skriva av sig...

"I know it most seem to you like the strangest thing to say"

Märker nu när jag tittat igenom arkiven hur många inlägg jag skrivit, men aldrig publicerat. Just då kändes det helt fel att publicera dom, och nu är det för långt ifrån att det inte ens är någon idé att låta världen ta del utav det pladdret. Det finns även vissa jag är glad att jag inte publicerat.
Jag skriver otroligt mycket i den här bloggen, det är bara det att ni endast få ta del utav en liten samling utav det totala antalet. Oftast är det för att jag behöver avreagera mig, eller bara behöver skriva av mig för att komma igång med annat. Jag hade tillexempel ett inlägg med endast två ord: Chicken Pox.

Att skaffa blogg igen var nog riktigt bra ändå, och jag struntar för tillfället i vem som läser eller om någon ens läser. Det var mest till för mig själv för att få skriva av mig. Men ni som orkar läsa det som ibland kan vara det mest värdelösa pladder där jag verkligen försöker vara djup, men failar stort då jag efter några dagar kommer på hur fel jag hade, stor eloge till er.

Idag är det även precis en månad kvar innan studenten, och jag lämnade precis in mitt sista engelska arbete någonsin. Det värsta är väl att jag inte är stolt över det, även om det handlade om ett ämne som intresserar mig. Men jag fokuserade på fel saker. Blir nog bara ett G som slutbetyg i allafall. Hade jag vetat att Engelska C handlade om att reflektera en massa och att tala hade jag inte valt det alls, för ja, det har sänkt mitt självförtroende när det gäller det engelskaspråket, det erkänner jag.
Gemun går bättre, och jag är nästan säker på att jag kan fixa G även där. Det är nästan lite som Matte, när man väl förstår det så går det som smör.
Imorgon är det uppsjungning på kören, vilket jag har goda förhoppningar på. För jag vet med mig själv att jag blivit så mycket tonsäkrare under det här året, och det har även lärare flikat in. Höga förhoppningar... ja.. IIIH.

Sopor Aeternus nya finns även på Spotify, vilket har gjort mig oerhört glad. Jag har alltid haft svårt för sådan musik som hon (Anna-Varney Cantodea) producerar, men när det gäller Sopor så är det ett stort undantag, ett rejält stort undantag. Orsaken varför jag inte gillar liknande band/artister/call it what you want är för att musiken oftast är för djup för mig (HA) eller helt enkelt för ... enformig? Men det är något man lär sig att gilla, så var det för mig och Sopor.
(det var bara inte ett konstant LALALALA som ekade genom ditt huvud efter In Der Palästra...)

A Strange Thing To Say heter den nya singeln, och jag faller bara mer och mer för den låten, speciellt för texten. Jag ska bespara er en lång utredning om varför jag finner den så otroligt vacker och lämnar därför över det till era egna öron. Ni som känner mig vet att detta är  typisk Evve musik, deppig as hell....och violiner...