Student, The Wiz och tårar

Nu börjar det kännas. Eller, det blev mer utav en bekräftelse. Det är sant. Känslan att veta att den mössa du för tillfället håller i händerna är din egna, och inte någon annans är lite overklig. Det var som om det var igår man började skolan och såg på de med studentmössor på huvudet som vuxna, och att den tiden kändes väldigt långt borta.Vissa tillfällen kändes det som om man aldrig skulle ta sig dit. Och nu sitter jag här med mindre än hundra dagar kvar i skolan. Tiden jag trodde aldrig skulle komma är faktiskt här, snart lämnar jag allt bakom mig och träder återigen in i något helt nytt och främmande. Jag vill inte ta studenten, samtidigt som jag verkligen längtar efter det. Förhoppningsvis kommer jag in på högskolan jag vill till, relativt nära hem, utlandsstudier tillgängliga tillsammans med praktik, och jag får fördjupa mig i två utav mina favoritämnen. Journalism med inrikting Historia!


The Wiz tar kål på mig, men det är ingen nyhet. Tror detta projekt tar kål på alla. Men det är bara att bita ihop, det är inte långt kvar, och vi har hållit på med detta under en så lång tid att det skulle kännas ovärt att inte visa upp det. Nästa söndag är det över. Då blir det rejäla håltimmar resten utav skolgången. Kom just på att jag slutar efter engelskan på tisdagar... awesome! :D (inte lika awesome att ta sig till skolan klockan åtta för att sedan åka hem halv tio igen)

I världen finns det grymma människor, de finns överallt, och att jag skulle få bevittna denna grymhet trodde jag aldrig att jag skulle behöva göra. Men så vart fallet. Aldrig att jag släpper ut en katt i närheten utav en hårt traffikerad väg, någonsin. R.I.P lilla söta grå katt, förhoppningsvis gick det fort och utan smärta.
Den andra katten klarade sig bättre och tog sig med haltande steg i säkerhet där människor direkt tog hand om den. Men den grå katten låg kvar på gatan, och just den bilden av hur den flyger upp i luften kommer jag inte glömma i första hand. Resten utav bussresan satt jag och grät, och när jag kom hem kramade jag om vår katt så mycket det bara gick (även om jag fick rivsår på köpet). Jag tycker ändå att bilen framför kunde ha kört in till sidan, det fanns en parkering precis brevid. Jävla fartdåre!

Oh happy day...

Dagen började relativt bra, men gick snabbt neråt. Allt är en klänningsjävels fel, och en bortsprungen sprättare. Just nu låter jag fanskapet ligga på skrivbordet och bara hoppas på att den ska sy sig själv så att jag slipper med denna tortyr av syhelvete!

ungefär hur jag känner mig just nu!

Coraline....

Har just precis sett den film jag helt säkert skulle få traumatiska minnen ifrån om jag vore yngre. Att sätta 11+ till åldersgräns känns lite väl lågt. Det är långt ifrån en barnfilm, och jag som är arton år sitter och ryser just nu. För en minut sedan slutade den sista eftertexten rulla. Jag hade hört mycket om Coraline, men det var mer än jag trodde. Den är så obehaglig! OCH TROTTS DET ÄR DET EN BARNFILM! Något som jag har väldigt svårt att smälta. Som sagt, vore jag ett barn under 12 år skulle jag ha gråtit mig till sömns eller liknande.

och helt random så poppar trollkarlen från oz upp på tv....
"Bara gör som jag, ta det lugnt på vägeeeeeen"

Kaos, organiserat kaos? Nej.. kaos. Vi har en vecka till på oss. Låt oss hoppa det flyter på då. Ni kan inte förstå hur mycket det tär på en att hålla på fårn 8.15 till 17.00 varje dag, och samtidigt ge 100% hela tiden. Jag är för trött för att orka skriva om något viktigt i mitt liv helt enkelt för jag kan inte formulera mig när jag är så här trött, haha. Jo, uttagningen till Lilla Akademin är den 8:e och 10:e april. Great, föreställningar båda dagarna. Men jag delar samma dilemma med två andra, så vi ska försöka finna en annan dag, jaop. Over and out. Sleep tight.

Så djävulskt trött

Trodde aldrig att jag kunde vara så här trött. Jag kan inte minnas senaste gången jag var så här pass trött att jag somnar på bussen och nästintill missar min hållplats. I och med denna lilla tupplur blev jag ännu tröttare än innan. Det är svårt att ställa om då man börjat sent varje dag, men ändå slutat relativt tidigt i snart tre månaders tid, och sedan ska man helt plötsligt upp vid en tid man aldrig skulle gå upp vid, eller rättare sagt, inte har gått upp vid på snart ett halvår. 

Jag kommer snart ha ställt om, men den här första dagen känns som attan, extra mycket i kroppen. Hela dagen har jag gått med en ständig värk i ryggen, och för första gången förstod jag hur stel jag egentligen är. Något säger mig att det är dags att gå till en masserare eller något likande. Har till och med övervägt akupunktur, trotts min stora nålfobi. 

Nu har jag även anmält mig till högskolan. Ska dessutom skicka in en ansökan till det här pre-college jag snackade om i förra inlägget. Jag väntar ivrigt på 15:e april och dagarna därefter, då jag förhoppningsvis får reda på hur jag ligger till när det gäller Södertörns. 

Jag hade mer saker att fixa idag, men i denna dimma jag för tillfället befinner mig i så tror jag inte att jag kommer få de gjorda. Dock tar jag mig i kragen imorgon så att jag förhoppningsvis blir klar med några delar.

Jag blir snart det jag för mer än tio år sedan kallade vuxen. Det är bara det att jag inte känner mig som det än, jag är fortfarande ett barn med allt för mycket kvar att upptäcka och för liten livserfarenhet. Jag vill inte växa upp, aldrig att jag växer upp. Den dag jag kallar mig vuxen, den dagen ligger jag på min dödsbädd. Att ha kvar barnet i sig är inget dåligt, och jag tänker inte växa upp bara för att min omgivning gör det.

Något mer jag har på hjärtat? Nej, egentligen inte. Inte mer än att jag tänker tipsa om ett band jag för tillfället blivit helt kär i. För några inlägg sedan blev deras cover av People Are Strange dagens låt, men det finns så mycket mer. Kolla upp Johnny Hollow, I demand you. 

Vela, Vela...

Igår fick jag ett brev, men öppnade det inte förr ens idag. I brevet fanns det information om Lilla Akademiens Pre-College, en ettårig kompletterande utbildning inom klassisk musik. Den riktar sig främst emot de som vill jobba och ha en karriär inom den klassiska musiken. Denna akademi har även ett internationellt arbete med The Associated Board of the Royal School of Music in London där man kan diplomera sig inom internationell standard.

Årsavguften kostar 25 000 kronor, sedan tillkommer läromedelskostnader, men man får gratis frukost, lunch och middag i skolan under hela året. Dock får man fixa bostad själv. Jag måste erkänna att jag är sugen, riktigt sugen. Om man väljer sång ingår nämligen opera. Men det är dyrt, och går jag direkt till en högskola så är det gratis. Sedan är det intagningsprov någon gång i april. Dock skadar det inte att söka, men det är som ett extra år på gymnasiumet, som kostar.
Just nu är jag dessutom i full gång och letar efter sånglektioner under fritiden, mer klassiskt, och opera blir ju pricken över i.

Ju fler alternativ jag väljer, dessto säkrare blir det nog att jag kommer in på en utbildning. Dock är jag inte säker på om jag vill jobba med musik, det är mitt liv, men jag ser det mest som en hobby. Och när det gäller opera så är det en helt annan sångteknik, vilket gör att man inte kan sjunga "normalt". Mycket velningar här. 

Förändring

Jag leker för mycket med bloggen just nu. Få se hur länge den nya headern får vara kvar, för just nu pågår det alldeles för mycket för att mina ögon ska gilla det. Men jag vill inte ändra bakgrund, haha, konservativ jävel som jag är.

Vilken tur att jag hela tiden har olika förslag i tankarna. Bara att vänta på nästa snilleblixt så är det fixat i ett nafs. Och nu ids jag inte byta tillbaka till min gamla header, för nu gillar jag den nya. Ja.. så här sitter jag och velar fram och tillbaka innan jag faktiskt bestämmer mig för något. Men jag måste säga, konversationerna med mig själv är ytterst underhållande i vissa fall.

Dagens Låt

People are strange when you're a stranger 

Faces look ugly when you're alone 

Women seem wicked when you're unwanted 

Streets are uneven when you're down 

When you're strange 

Faces come out of the rain 

When you're strange 

No one remembers your name 

When you're strange 

:- People are strange - Johnny Hollow

Jag tog mig vatten över huvudet...

Dagen började bra i allafall. Vaknade halv åtta, föll lätt till sömns och vaknade till återigen av att mobilen plingade för nytt sms. Svarar och sekunden senare så ringer alarmet, hinner bara stänga av det innan mobilen ringer. En person vid namn Magda kom med väldigt bra nyheter och jag kunde stanna kvar i sängen ytterligare tre timmar samtidigt som jag agerade tröst för stackarn som åkt till skolan helt i onödan.

Där tog dock min tur slut. Alla bör ju veta vid det här laget att jag ska sy min studentklänning. Det blir nog inte av ska jag få be att berätta. Jag har ingen tråd, och har inte ens råd att köpa det, inte förrns efter nästa måndag! Jag fann en trådrulle med beige tråd som jag använde till att sicksacka, och även den sjöng på sista versen. Under hela tiden då jag sicksackade kjolmönstret höll jag koll på tråden och kunde räkna ut att jag skulle hinna blir klar med alla delar med den tråd jag hade kvar. När det var tio centimeter kvar tog undertråden slut.

Inte nog med det så ska jag sy en klänning till The Wiz som jag ska använda. De enda trådarna jag har är RÖD, RÖD, och åter RÖD. Tyget är skimrande GRÖNT, GRÖNT och åter GRÖNT.

Så återigen blir det dags till att leta ny klänning. Jag har dock några potentiella, dyra som as, men som faktiskt fyller sitt syfte och som jag kommer känna mig bekväm i! Den här tillexempel:

120 Euro, ungefär 1060 kronor

Idioti...

Det blev så mycket roligare att skriva ett inlägg då man har en annan som bloggar också. Men så är det, det är alltid roligare när man vet att det faktiskt finns någon som läser bloggen, som kanske inte kommenterar vart enda inlägg, men ändå finns där. Det höjer intresset ett snäpp, ett stort snäpp.  Jag har ändå haft bloggen i ... sedan oktober, och skrivit runt tre/fyra inlägg. Men nu ska jag bli bättre, sådeså *nicka*  .

Just nu sitter jag och våndas och plågas över att jag gick med i en minitävling på bilddagboken och bara hoppas att jag INTE vinner. För jag läste inte vad priset var förrns efter att jag gått med, och då var det redan försent. Men man kan alltid vara efterklok. Priset är två biljetter till My Chemical Romance på Hovet på fredag... Visst, lite kul vore det att vinna, men jag är inte ett så stort fan utav M.C.R. Så nu sitter jag och bara väntar på att de ska tillkännage vinnaren så att jag slipper sitta och ha denna klump i magen och ha denna fråga om hur jag ska lösa det hela om jag vinner. Samtidigt tycker jag att jag överreagerar, liksom, det är inte ens säkert att jag vinner och det finns de som är så mycket bättre än mig när jag ser tävlingsbidragen. Jag bara hoppas just nu hahaha. 

För att få mina tankar på annat så tänker jag nu sätta mig ner, ta det lugnt och faktist fira att projektet ÄNTLIGEN är över. Samtidigt tänker jag skriva, jag behöver skriva, jag MÅSTE skriva. Punkt. 

Men sen går det inte att bortse från att M.C.R faktiskt gjort en helt underbar låt som jag aldrig tröttnar på heller. Men dock är det den enda låten jag faktiskt fortfarande gillar. Lyssnar på de nya låtarna så har de bytt stil... helt.

Religös?! Nah.

För inte så länge sedan var jag och Magda på en väldigt intressant film vid namn Ritualen. Den fick mig att tänka till, vad det egentligen är som jag finner intressant med religion. Och jag fick svaret i och med den filmen.

Jag är inte för de här historierna vi blir inpräntade med sedan vi är små, de där om Jesus och Gud som flyger runt på ett moln med långt skägg. Det är de andra mer mörka historierna jag faller för. De med ärkeänglar, demoner etc. Jag är helt såld på ängeln Gabriel sedan en lång tid tillbaka (mycket stort tack till filmen Constantine), men i och med att jag såg Ritualen fick jag reda på att även djävulen utsedde tre ärkedemoner. Om det är sant (vilket jag verkligen hoppas för annars är mitt intresse förgäves) så har den kristna tron än en gång fått mig på fall. Inte för att jag tänker knäböja och säga redan nerskrivna böner till luft, utan det att jag faktiskt finner religionen intressant igen, och kan i och med det faktiskt ta mig i kragen och börja leta fakta.

När jag väl fått upp ögonen för något släpper jag inte det inte, jag behöver få reda på allt, om inte mer. Ni bör även veta att jag är en sådan som verkligen tror på det Ockulta, finner allt som har med det intressant. Jag älskar det, och kommer alltid att göra det. För det bör finnas något mer i denna värld än logiska förklaringar. För fanns det en förklaring till allt, så vore det en oerhört tråkig värld.