HUMPFH

Det slog mig just: 

JAG HAR VARIT I F*CKING PARIS! 

Något jag märkte var att man inte riktigt uppskattade det när man väl var där, det var en stad med människor med lite sevärdheter som bara är kända över hela världen. Och sen när man kommer hem så sköljer hela entusiasmen över en. Jag har varit i Paris, i staden jag älskat sen barnsben, i det land jag egentligen bör vara född i. Ingenting kan slå det där, för Paris har även Disneyland, och Disneyland slår inget. PUNKT.

Nu när chocken lagt sig över allt jag varit med om så har jag börjat acceptera mitt öde som arbetslös. Men det känns skönt på något sätt, även om jag gärna velat komma igång med något direkt. En ledighet kan faktiskt sitta bra, nu när jag faktiskt har planer om vad jag verkligen vill göra, och det gör att reserv 112 inte känns så illa.


Denna dag har även tillbringats åt att tänka på en viss person som kommer spendera större delen utav dagen och natten uppe i luften för att ta sig till andra sidan jorden. Det, om något, känns overkligt. Att kunna träffa personen bara sådär när man känner för det är inte alls lika självklart längre. Och jag tror att jag inte riktigt fattat det än. Men det kommer nog, och därför tackar jag skaparen utav Skype då abstinensen tar i. Om du läser det här så hoppas jag att allt går bra för dig, och att du kommer till rätta snabbt :)

Sedan har jag tänkt på att skaffa mig en filmkamera. Men sen slog mig idéen att jag kanske bör skaffa en ny systemkamera med videofunktion istället. Då slipper jag ta med två kameror till speciella tillfällen osv. Men det är bara spekulationer och är för tillfället ett rejält I-landsproblem. Jag anser mig inte ens vara amatörfotograf, och just därför tvekar jag med att lägga ut runt fem tusen på en ny kamera. HÖ

day 15 - a song that describes you

Elephant Elephant

Tankar

Det var inte meningen att jag skulle hamna här, men jag känner att jag måste få igång skrivandet innan jag verkligen kör igång. Att det alltid ska vara så svårt att starta och skriva en ynka mening, när den är skriven så brukar allt flyta på, men det är den där första meningen som alltid hänger kvar i luften och får mig att tveka i flera timmar innan jag verkligen sätter igång.

För övrigt har jag spenderat en hel vecka uppe i ett ingenmansland, eller rättare sagt, mitt kära sagoland: Leipijärvi. Jag väl sammanfatta dagarna med fiske, läsning och allmän njutning. Och nu har jag foton därifrån också, vilket jag inte haft de föregående gångerna. Det är bra att äga en egen BRA kamera !
Dock fick jag lov att åka hem en vecka tidigare än Far och Broder, eftersom jag ska till Paris på lördag morgon. 16 timmar spenderades på en buss, med ett par fjortisar som höll på hela natten och varken lyssnade på någon av resenärerna eller deras mormor/farmor. Jag är ju lagom glad på dessa. Så fort bussen nådde stockholms centralstation var det jag som grabbade tag om bagaget fort som attan.

Glada tankar nu!
Jag ska till den stad jag längtat efter att få se enda sen jag såg Aristocats för första gången. Ringaren i Notre Dame gjorde inte det hela bättre. (kan ju flika in att detta var när Ringaren väl kom ut, och då var jag inte gammal) Dessutom har jag alltid haft en förkärlek till Frankrike. Så en otroligt peppad tjej här? OJAH!

Angående tatueringar...
Det ligger verkligen något i det där som de sa att när man väl skaffat en så tar det inte lång tid innan man skaffar en till. Jag hade redan en ny i huvudet direkt efter elefanten. Och nu har jag en ny, som jag dock tänker avvakta med och verkligen känna efter om jag vill ha den om tjugo år.
Den ska vara realistisk, som om huden fläkts upp på en del av ryggen och där i såret ska det vara kugghjul, muttrar och sådant. En hyllning till Steampunk, men som sagt, jag måste verkligen känna efter. Just nu vill jag ha den på en gång, men vill jag ha den senare?! Tål att tänkas på!

day 13 - a song that is a guilty pleasure

Day 14 - A song that no one would expect you to love

Jag hatade den här låten som liten, och gör fortfarande. Men Maritza Horn sjunger den så vackert att jag vet inte vart jag ska ta vägen. En rejäl hatkärlek är det här, och nog får jag liksom alltid en tår i ögat varenda gång.

Tack och hej

Idag var inte min dag. Jag började skriva ett inlägg här som jag har haft i tankarna länge och måste få ur mig, men som vanligt försvinner meningen med det när jag väl kommit in i det! Det som jag tyckte lät oerhört genialiskt försvann så fort jag började skriva den första raden.

Necronomicon som jag beställde för över en vecka sedan hade inte kommit till mitt ombud idag, vilket jag hade hoppats på. Tydligen kunde de inte ens finna paketet i databasen heller. Jag antog då att det skulle komma senare idag. Men nej nej. När jag skriver och förklarar mitt problem för Bokus Kundservice får jag inte ens svar på mina frågor och blir allmänt dåligt bemött vilket självklart får mig att tända på alla cylindrar. (för lilla Evve sov ingenting i natt och då blir hon oerhört överkänslig)Efter mycket överläggande får jag tillslut ett mejl, återigen inget svar på mina frågor, utan bara en bekräftelse om att boken nu skickats. Vilket är underbart, men enda kruxet är att jag är uppe i Norrland i Ingenmansland då boken äntligen anländer. Fakturan ska vara betald inom fjorton dagar, jag vet inte hur länge mitt ombud håller paketet (för det är så klart inte ICA vi snackar om nu) och skickas boken tillbaka tillkommer en straffavgift på 149 kronor. Tur att min moder är hemma och förhoppningsvis kan hämta ut paketet då det kommer.

Jag har inte heller fått min nu en månads försenade lön. De har så länge sagt att den ska betalas ut det och det datumet och bla hit och bla dit utan resultat. Nu säger de att de betalat ut den, men att det tar runt tre bankdagar för oss att få den. Dvs, jag får de på måndag i sådana fall, om de inte vill krångla och skickar ett AVI (vilket bara vore grädde på moset just nu).

Sen är jag också jävligt bitter över att jag inte kan se sista Harry Potter med mina vänner, vilket jag planerat i ett år. Jag är jävligt besviken och gråter nästan varje gång den jävla reklamen visas på TV. Det är liksom The Final THE END, den filmen som liksom ÄR menad att gå på premiären. För Potternörd kommer jag förevigt bli, och det är inte bara min hela min barndom som tar slut i och med den filmen.... Och just det är en utav orsakerna till varför jag inte är så pepp att åka till mitt favvoställe i världen, visst jag kommer få se den sen, men då är inte alla här. Dessutom är det en utav de sista sakerna jag kan göra med en viss person innan den far iväg till andra sidan jorden. Känslan försvinner liksom helt...... Aja... happy thought...

En så länge har inte Parisresan krånglat alls, och jag hoppas innerligt att inget uppstår för då går jag under. Den här dagen kunde jag ha hoppat över, helt och hållet!

Och jag läste just ordet Tinderbox i Treasure Island, vilket gjorde mig på mycket bättre humör. TINDAHBOX!! Och man bör ha spelat Amnesia: The Dark Descent för att riktigt förstå hur mycket det ordet... hmm... betyder!'

Tattoo

Så har jag äntligen gjort det jag aldrig trodde att jag skulle göra för något i livet. Speciellt inte med min nålfobi av högsta grad. Men så fann jag en figur jag gillade, tillräckligt liten och tillräckligt barmhärtig för att vara första gången. Sedan berättade man det för familjen, paow, så fick man en tatueringstid i studentpresent av en snäll farbroder.

I onsdags satte jag mig då i den stora läderstolen, men nog tog det mig en hel halvtimme att komma över nålfobin innan vi körde igång. Vi var nära en gång, men då slog hjärtat dubbelslag och hjärnan slint, så det var bara att köra in en polkagris i munnen för att fortsätta vara vid medvetande. Jag måste bara ge en stor eloge till tatueraren som hade tålamod med mig, för jag vet med mig själv att jag måste ha varit en utav de jobbigaste kunderna.

Men sedan körde vi igång, han gjorde mini örat för att låta mig känna hur det kändes. Och jag utbrister: VAR DET ALLT?!
Självklart blir jag jättesur på mig själv, för det var inte alls som jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig smärta av högsta grad (sett för mycket Miami INK) och så får jag en fjuttig känsla utav att någon ritar på mig med en väldigt vass kulspetspenna. Den var klar efter fem minuter, och bilden här gör inte tatueringen rättvisa, men det är den bästa bilden jag har för tillfället.

Och nu kommer jag få frågan: Varför just en elefant?!

Elefanter har varit med mig sedan födseln. Under mitt artonåriga (snart nittonåriga) liv har de dykit upp lite varstans i min vardag, och det blev mitt lyckodjur. Nu på senare år har de verkligen visat hur mycket de betyder för mig, som när jag vann första pris på marknaden och priset var (surprise surprise) en elefant. De är även ett jättefint djur enligt mig, och precis som elefanter så har jag väldigt svårt att glömma saker. Som min mor har sagt: Du är en elefant i människoform.

Så som många säger så är tatueringar ett gift, har man en gång skaffat en så tar det inte lång tid tills man skaffat en ny. Och jag sa till mig själv att jag bara skulle ha en. Men nu har jag kommit på en ny jag väldigt gärna vill ha, som representerar mig själv. Nämligen en tekanna som ångar ut noter och hjärtan, ungefär i samma stiliserade stil elefanten. Den är mycket snyggare än vad det låter, jag har bilden i huvudet.
Efter den får vi se, jag vill ju väldigt gärna ha en karriär inom den klassiska musiken, och jag vet inte hur pass accepterade tatueringar är. Men om jag låter de vara i samma storlek så går de nog att täcka över lätt!

day 08 - a song that you know all the words to

Behöver ingen presentation egentligen. Minns första gången jag hörde den, förra året på Gröna Lund tillsammans med Sheena, med ett publikhav som sjöng med och grät. Jag var en utav de som belv så pass berörd utav den låten att den har varit med mig enda sedan dess, och jag vågar säga att det ÄR min favoritlåt med The Ark. Ingenting slår Have You Ever Heard A Song, ingenting utav deras tidigare verk. Ola Salo vet hur man en låt ska skrivas helt enkelt!