(Och jag kopierar mitt Tumblr inlägg, för det visar händelseförloppet ganska exakt och för att jag helt enkelt är för lat för att skriva ner hela händelsen. Och tydligen har jag varit anställd ett bra tag, lol)
Igår hade jag kanske den mest stressigaste upplevelsen någonsin. Men jag klarade av det, bara det att jag stängde av helt och endast fokuserade på mig själv och kunden. Ni har väl inte undgått att jag provjobbade på Burger King igår?!
I början var det tydligen ovanligt lugnt, enligt de som jobbar där, men sen kom ruschen. Största stressmomentet för mig var själva kassan, att trycka in rätt, lära mig vart allt fanns och vart man skulle trycka för att få det och det alternativet yada yada. Började dock få in snitsen i slutet av jobbdagen, var absolut inte uppe i samma tempo som de andra som sprang en hit och en dit, men jag var nära. Små misstag gjorde jag också, men som man säger, och som de säger där "Att fela är männskligt".
Dock tappade man helt tidsperspektivet när ruschen kom, och det visade sig att jag jobbat på 100% i fem och en halvtimme utan vare sig lunch eller rast. Oj då.
Detta fick jag svälja idag. Jag är helt däckad och orkar knappt ingenting. Det är en stor bedrift att jag ens orkar skriva det här. Dock verkar det vara fler som är däckade idag, så antar att det ligger något i luften. Någon form utav åska, för då brukar jag bli så här. Det finns något som heter extrem trötthet, sen har vi det jag lider utav idag. Fick alldeles nyss besked om att jag ska jobab fredag och lördag också. Och något säger mig att det kan röra sig om en anställning här. Om så händer så tackar jag inte nej, men jag ska ändå ner med mitt CV till Daichmansskor imorgon (stavning på det hahaha?!). De ska tydligen öppna på Erikslund (inte en dag förtidigt!)
Så min jobbjakt fortsätter, detsamma gör min jakt efter plugg. Jag har redan bestämt mig för gå en kurs i franska, så det kan jag säkert välja till nästa termin. Men sen ska jag ju försöka skaffa mig en rejäl utbildning och förhoppningsvis flytta ifrån stan. Jag ahr dessutom kommit fram till att jag verkligen är en typsik skytt, jag lever upp till det som kännetecknar mitt stjärntecken. Jag hittade en relativt kort text, som säger i princip samma sak som alla andra sidor, och det är läskigt att läsa, för jag känner så väl igen mig :)
Bild från: google
Text ifrån: www.annagranberg.com/skytten.html
Den energiska Skytten är utåtriktad till sin läggning och har behov av att leva ett liv med mycket frihet och rymd. Skytten trivs bäst utan begränsningar, på resande fot eller ute i det fria.
Det finns gott om spontanitet och kämparglöd i detta ivriga eldtecken. Skytten är orädd och frimodig, alltid ärlig och rättfram. Den som obekymrat går på i ullstrumporna och verkar ta det mesta med en klackspark. Ibland kan dock Skytten av ren obetänksamhet vara en aning klumpig och taktlös. Denna frimodiga natur pratar gärna och mycket, och har en tendens att späda på sina berättelser en smula. Skytten är den som vill vidga sina vyer, strävar efter omväxling och social stimulans. En stor kunskapstörst och nyfikenhet på livet hör till bilden.
Skytten tycker mycket om att läsa, liksom att resa och uppleva främmande kulturer och synsätt. Skytten stimuleras av spänning och äventyr i tillvaron och har ofta högt flygande planer, men blir ibland överoptimistisk. Skytten vill ju så gärna att möjligheterna ska vara obegränsade. En det-fixar-sig-attityd är karaktäristiskt för detta entusiasternas tecken.
Skytten börjar ofta sin strävan efter expansion i den yttre, sociala världen, för att senare i livet söka sig mera inåt. Den nöjeslystna Skytten, som inte hunnit börja sitt inre sökande, har ett stort behov av nya upplevelser och bör se upp för rastlöshet.
Lyckobringande Jupiter är den härskande planeten. Det ger Skyttmänniskan rikligt med optimism att förfoga över, som hon frikostigt delar med sig av. En ärlig och pålitlig läggning hör tecknet till, liksom en stark känsla för rättvisa. Skytten är varmhjärtad, humoristisk, generös och gästfri. Men välviljan och svårigheterna med att säga nej, resulterar i att denna godtrogna natur ibland blir utnyttjad eller rusar iväg och åtar sig för mycket.
Skytten har med sin entusiasm god förmåga att inspirera andra till att se de positiva sidorna i tillvaron och strävar ständigt efter att höja bildningsnivån både hos sig själv och sin omvärld. Ett intresse för språk, pedagogik, samhälls- och livsåskådningsfrågor hör i regel till bilden.
Ett fritt och omväxlande yrke, där Skytten får möjlighet att dela med sig av sin kunskap brukar locka. Vi återfinner många lärare, präster och reseledare i detta utåtriktade tecken.
Fysiskt associeras tecknet med levern, höfterna och låren."
Det är alltid lika kul att återupptäcka gamla godingar man inte lyssnat på hur länge som helst. Speciellt den här som legat halvt i glömska, men som jag av en slump fann på min Ipod... (okej, jag skulle precis till att somna, sen kom den låten... behöver jag säga att jag inte somnade på ett tag efteråt?!) Jag älskar den precis lika mycket som förr, ihi <3 och jag får fortfarande samma gåshud som förr dessutom
Det händer mycket i mitt ohändelserika liv just nu. Mer än vad jag hade förväntat mig. Det började med en intresseanmälan, dagen efter fick jag en kallelse till intervju, idag tog jag mig förbi intervjun och ska provjobba för att se om jag klarar av stressen. Nu ska jag ge allt här. Visst, det är Burger King, de var otroligt snabba på att ta kontakt, men det är ett jobb om jag får det. Och jag har precis skrivit in mig på arbetsförmedlingen igen. AHAH. Jag ska se till att få det där jobbet, så att jag fortfarande får pengar. Allt handlar om pengar nu för tiden, och har man det inte, då är det kört.
Tror dock jag klantade till det lite under intervjun, då han frågade mig om hur jag hanterar stress. Och jag sa att jag klarar nog av det, klarade jag av gymnasiet så klarar jag nog det här. Då tittade han på mig och sa: Det säger alla! Sen ringer de efter första dagen och säger upp sig. Jag kände självförtroendet flyga iväg lite där, men jag tog mig förbi, det är allt som räknas.
Hur som haver, får jag inte jobbet så gör det inte så mycket. Då har jag iallafall en erfarenhet i bagaget, och vet vad jag ska göra och inte göra till nästa gång. Det är bara att kämpa och hoppas på det bästa :)
Jag har dessutom skapat en ny blogg: http://vonnepsabakar.blogspot.com/ med tanke på namnet så förstår ni nog vad det handlar om, så den här bloggen är fortfarande den som kommer att vara mest aktiv ;)
day 16 - a song that you used to love, but now hate
kommer alltid tillbaka till mina hatlåtar efter ett tag
day 17 - a song that you often hear on the radio
Det lilla fluffiga molnet jag svävat på den senaste månaden försvann nog plötsligt. Lyckan och friheten jag känt försvann med ett litet svep idag, och nu är jag precis lika rädd och förskräckt för framtiden som jag var innan studenten. Jag kom inte in på högskola. Jag har inget jobb. Jag har IG i det mest viktigaste ämnet för att komma in på en bra linje med, och det skyller jag helt på en lärare. Dock stor eloge till den som under året försökte få upp mitt betyg, men jag snubblade på mållinjen...
Jag har dock chansen att läsa upp just det betyget på samma skola fyra år efter min student, för ynka 500 kronor. Men det är bara det att den kursen kommer sträcka sig över hela året, en gång i veckan. Jag vet med mig själv att jag lär mig mycket mer på en intensivkurs, med just det ämnet endast. Men sådant kostar väl skjortan istället antar jag.
Det är nu man ångrar att man inte tog tag i allt från första början. För visst har jag kämpat rejält, men på något sätt känns det inte som om jag kämpat tillräckligt. När man väl gick där så hade man inte en tanke på att betygen skulle handla om ens framtid, och inte hade jag en tanke på att jag ville ha en karriär som Klassisk sångerska då. Jag var ju helt insnöad på Journalism med Historia bara för att ha något att sikta emot. Och vart tog det mig?!
Jag är överlycklig över att jag inte kom in, men nu ångrar jag dessutom att jag inte kollade upp det här med folkhögskolor tidigare.
Får jag inget jobb så har jag ett halvår med absolut ingenting att göra. Jag har gått i två dagar nu och gjort samma sak, tro mig, jag är redan trött på det. Jag har inte direkt något stort att se fram emot längre heller.
Efter Paris har jag iallafall kommit underfund med att jag verkligen ska ta franskalektioner, för ingen kan förstå lyckan jag kände då kyparen förstod mig då jag frågade om han talade engelska.. på franska då. Det var just den häftiga känslan av att han faktiskt förstod mig som peppade upp mig lite, för jag hade haft en oro av att jag uttalade orden helt fel och inte skulle kunna göra mig förstådd. En sådan liten sak kunde faktiskt betyda väldigt mycket för mig, det är nästan otroligt <3
Något jag märkte var att man inte riktigt uppskattade det när man väl var där, det var en stad med människor med lite sevärdheter som bara är kända över hela världen. Och sen när man kommer hem så sköljer hela entusiasmen över en. Jag har varit i Paris, i staden jag älskat sen barnsben, i det land jag egentligen bör vara född i. Ingenting kan slå det där, för Paris har även Disneyland, och Disneyland slår inget. PUNKT.
Nu när chocken lagt sig över allt jag varit med om så har jag börjat acceptera mitt öde som arbetslös. Men det känns skönt på något sätt, även om jag gärna velat komma igång med något direkt. En ledighet kan faktiskt sitta bra, nu när jag faktiskt har planer om vad jag verkligen vill göra, och det gör att reserv 112 inte känns så illa.
Denna dag har även tillbringats åt att tänka på en viss person som kommer spendera större delen utav dagen och natten uppe i luften för att ta sig till andra sidan jorden. Det, om något, känns overkligt. Att kunna träffa personen bara sådär när man känner för det är inte alls lika självklart längre. Och jag tror att jag inte riktigt fattat det än. Men det kommer nog, och därför tackar jag skaparen utav Skype då abstinensen tar i. Om du läser det här så hoppas jag att allt går bra för dig, och att du kommer till rätta snabbt :)
Sedan har jag tänkt på att skaffa mig en filmkamera. Men sen slog mig idéen att jag kanske bör skaffa en ny systemkamera med videofunktion istället. Då slipper jag ta med två kameror till speciella tillfällen osv. Men det är bara spekulationer och är för tillfället ett rejält I-landsproblem. Jag anser mig inte ens vara amatörfotograf, och just därför tvekar jag med att lägga ut runt fem tusen på en ny kamera. HÖ
