Tankar

Det var inte meningen att jag skulle hamna här, men jag känner att jag måste få igång skrivandet innan jag verkligen kör igång. Att det alltid ska vara så svårt att starta och skriva en ynka mening, när den är skriven så brukar allt flyta på, men det är den där första meningen som alltid hänger kvar i luften och får mig att tveka i flera timmar innan jag verkligen sätter igång.

För övrigt har jag spenderat en hel vecka uppe i ett ingenmansland, eller rättare sagt, mitt kära sagoland: Leipijärvi. Jag väl sammanfatta dagarna med fiske, läsning och allmän njutning. Och nu har jag foton därifrån också, vilket jag inte haft de föregående gångerna. Det är bra att äga en egen BRA kamera !
Dock fick jag lov att åka hem en vecka tidigare än Far och Broder, eftersom jag ska till Paris på lördag morgon. 16 timmar spenderades på en buss, med ett par fjortisar som höll på hela natten och varken lyssnade på någon av resenärerna eller deras mormor/farmor. Jag är ju lagom glad på dessa. Så fort bussen nådde stockholms centralstation var det jag som grabbade tag om bagaget fort som attan.

Glada tankar nu!
Jag ska till den stad jag längtat efter att få se enda sen jag såg Aristocats för första gången. Ringaren i Notre Dame gjorde inte det hela bättre. (kan ju flika in att detta var när Ringaren väl kom ut, och då var jag inte gammal) Dessutom har jag alltid haft en förkärlek till Frankrike. Så en otroligt peppad tjej här? OJAH!

Angående tatueringar...
Det ligger verkligen något i det där som de sa att när man väl skaffat en så tar det inte lång tid innan man skaffar en till. Jag hade redan en ny i huvudet direkt efter elefanten. Och nu har jag en ny, som jag dock tänker avvakta med och verkligen känna efter om jag vill ha den om tjugo år.
Den ska vara realistisk, som om huden fläkts upp på en del av ryggen och där i såret ska det vara kugghjul, muttrar och sådant. En hyllning till Steampunk, men som sagt, jag måste verkligen känna efter. Just nu vill jag ha den på en gång, men vill jag ha den senare?! Tål att tänkas på!

day 13 - a song that is a guilty pleasure

Day 14 - A song that no one would expect you to love

Jag hatade den här låten som liten, och gör fortfarande. Men Maritza Horn sjunger den så vackert att jag vet inte vart jag ska ta vägen. En rejäl hatkärlek är det här, och nog får jag liksom alltid en tår i ögat varenda gång.