kommer alltid tillbaka till mina hatlåtar efter ett tag
day 17 - a song that you often hear on the radio
Det lilla fluffiga molnet jag svävat på den senaste månaden försvann nog plötsligt. Lyckan och friheten jag känt försvann med ett litet svep idag, och nu är jag precis lika rädd och förskräckt för framtiden som jag var innan studenten. Jag kom inte in på högskola. Jag har inget jobb. Jag har IG i det mest viktigaste ämnet för att komma in på en bra linje med, och det skyller jag helt på en lärare. Dock stor eloge till den som under året försökte få upp mitt betyg, men jag snubblade på mållinjen...
Jag har dock chansen att läsa upp just det betyget på samma skola fyra år efter min student, för ynka 500 kronor. Men det är bara det att den kursen kommer sträcka sig över hela året, en gång i veckan. Jag vet med mig själv att jag lär mig mycket mer på en intensivkurs, med just det ämnet endast. Men sådant kostar väl skjortan istället antar jag.
Det är nu man ångrar att man inte tog tag i allt från första början. För visst har jag kämpat rejält, men på något sätt känns det inte som om jag kämpat tillräckligt. När man väl gick där så hade man inte en tanke på att betygen skulle handla om ens framtid, och inte hade jag en tanke på att jag ville ha en karriär som Klassisk sångerska då. Jag var ju helt insnöad på Journalism med Historia bara för att ha något att sikta emot. Och vart tog det mig?!
Jag är överlycklig över att jag inte kom in, men nu ångrar jag dessutom att jag inte kollade upp det här med folkhögskolor tidigare.
Får jag inget jobb så har jag ett halvår med absolut ingenting att göra. Jag har gått i två dagar nu och gjort samma sak, tro mig, jag är redan trött på det. Jag har inte direkt något stort att se fram emot längre heller.
Efter Paris har jag iallafall kommit underfund med att jag verkligen ska ta franskalektioner, för ingen kan förstå lyckan jag kände då kyparen förstod mig då jag frågade om han talade engelska.. på franska då. Det var just den häftiga känslan av att han faktiskt förstod mig som peppade upp mig lite, för jag hade haft en oro av att jag uttalade orden helt fel och inte skulle kunna göra mig förstådd. En sådan liten sak kunde faktiskt betyda väldigt mycket för mig, det är nästan otroligt <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar