Student, The Wiz och tårar

Nu börjar det kännas. Eller, det blev mer utav en bekräftelse. Det är sant. Känslan att veta att den mössa du för tillfället håller i händerna är din egna, och inte någon annans är lite overklig. Det var som om det var igår man började skolan och såg på de med studentmössor på huvudet som vuxna, och att den tiden kändes väldigt långt borta.Vissa tillfällen kändes det som om man aldrig skulle ta sig dit. Och nu sitter jag här med mindre än hundra dagar kvar i skolan. Tiden jag trodde aldrig skulle komma är faktiskt här, snart lämnar jag allt bakom mig och träder återigen in i något helt nytt och främmande. Jag vill inte ta studenten, samtidigt som jag verkligen längtar efter det. Förhoppningsvis kommer jag in på högskolan jag vill till, relativt nära hem, utlandsstudier tillgängliga tillsammans med praktik, och jag får fördjupa mig i två utav mina favoritämnen. Journalism med inrikting Historia!


The Wiz tar kål på mig, men det är ingen nyhet. Tror detta projekt tar kål på alla. Men det är bara att bita ihop, det är inte långt kvar, och vi har hållit på med detta under en så lång tid att det skulle kännas ovärt att inte visa upp det. Nästa söndag är det över. Då blir det rejäla håltimmar resten utav skolgången. Kom just på att jag slutar efter engelskan på tisdagar... awesome! :D (inte lika awesome att ta sig till skolan klockan åtta för att sedan åka hem halv tio igen)

I världen finns det grymma människor, de finns överallt, och att jag skulle få bevittna denna grymhet trodde jag aldrig att jag skulle behöva göra. Men så vart fallet. Aldrig att jag släpper ut en katt i närheten utav en hårt traffikerad väg, någonsin. R.I.P lilla söta grå katt, förhoppningsvis gick det fort och utan smärta.
Den andra katten klarade sig bättre och tog sig med haltande steg i säkerhet där människor direkt tog hand om den. Men den grå katten låg kvar på gatan, och just den bilden av hur den flyger upp i luften kommer jag inte glömma i första hand. Resten utav bussresan satt jag och grät, och när jag kom hem kramade jag om vår katt så mycket det bara gick (även om jag fick rivsår på köpet). Jag tycker ändå att bilen framför kunde ha kört in till sidan, det fanns en parkering precis brevid. Jävla fartdåre!