"I know it most seem to you like the strangest thing to say"

Märker nu när jag tittat igenom arkiven hur många inlägg jag skrivit, men aldrig publicerat. Just då kändes det helt fel att publicera dom, och nu är det för långt ifrån att det inte ens är någon idé att låta världen ta del utav det pladdret. Det finns även vissa jag är glad att jag inte publicerat.
Jag skriver otroligt mycket i den här bloggen, det är bara det att ni endast få ta del utav en liten samling utav det totala antalet. Oftast är det för att jag behöver avreagera mig, eller bara behöver skriva av mig för att komma igång med annat. Jag hade tillexempel ett inlägg med endast två ord: Chicken Pox.

Att skaffa blogg igen var nog riktigt bra ändå, och jag struntar för tillfället i vem som läser eller om någon ens läser. Det var mest till för mig själv för att få skriva av mig. Men ni som orkar läsa det som ibland kan vara det mest värdelösa pladder där jag verkligen försöker vara djup, men failar stort då jag efter några dagar kommer på hur fel jag hade, stor eloge till er.

Idag är det även precis en månad kvar innan studenten, och jag lämnade precis in mitt sista engelska arbete någonsin. Det värsta är väl att jag inte är stolt över det, även om det handlade om ett ämne som intresserar mig. Men jag fokuserade på fel saker. Blir nog bara ett G som slutbetyg i allafall. Hade jag vetat att Engelska C handlade om att reflektera en massa och att tala hade jag inte valt det alls, för ja, det har sänkt mitt självförtroende när det gäller det engelskaspråket, det erkänner jag.
Gemun går bättre, och jag är nästan säker på att jag kan fixa G även där. Det är nästan lite som Matte, när man väl förstår det så går det som smör.
Imorgon är det uppsjungning på kören, vilket jag har goda förhoppningar på. För jag vet med mig själv att jag blivit så mycket tonsäkrare under det här året, och det har även lärare flikat in. Höga förhoppningar... ja.. IIIH.

Sopor Aeternus nya finns även på Spotify, vilket har gjort mig oerhört glad. Jag har alltid haft svårt för sådan musik som hon (Anna-Varney Cantodea) producerar, men när det gäller Sopor så är det ett stort undantag, ett rejält stort undantag. Orsaken varför jag inte gillar liknande band/artister/call it what you want är för att musiken oftast är för djup för mig (HA) eller helt enkelt för ... enformig? Men det är något man lär sig att gilla, så var det för mig och Sopor.
(det var bara inte ett konstant LALALALA som ekade genom ditt huvud efter In Der Palästra...)

A Strange Thing To Say heter den nya singeln, och jag faller bara mer och mer för den låten, speciellt för texten. Jag ska bespara er en lång utredning om varför jag finner den så otroligt vacker och lämnar därför över det till era egna öron. Ni som känner mig vet att detta är  typisk Evve musik, deppig as hell....och violiner...