Tattoo

Så har jag äntligen gjort det jag aldrig trodde att jag skulle göra för något i livet. Speciellt inte med min nålfobi av högsta grad. Men så fann jag en figur jag gillade, tillräckligt liten och tillräckligt barmhärtig för att vara första gången. Sedan berättade man det för familjen, paow, så fick man en tatueringstid i studentpresent av en snäll farbroder.

I onsdags satte jag mig då i den stora läderstolen, men nog tog det mig en hel halvtimme att komma över nålfobin innan vi körde igång. Vi var nära en gång, men då slog hjärtat dubbelslag och hjärnan slint, så det var bara att köra in en polkagris i munnen för att fortsätta vara vid medvetande. Jag måste bara ge en stor eloge till tatueraren som hade tålamod med mig, för jag vet med mig själv att jag måste ha varit en utav de jobbigaste kunderna.

Men sedan körde vi igång, han gjorde mini örat för att låta mig känna hur det kändes. Och jag utbrister: VAR DET ALLT?!
Självklart blir jag jättesur på mig själv, för det var inte alls som jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig smärta av högsta grad (sett för mycket Miami INK) och så får jag en fjuttig känsla utav att någon ritar på mig med en väldigt vass kulspetspenna. Den var klar efter fem minuter, och bilden här gör inte tatueringen rättvisa, men det är den bästa bilden jag har för tillfället.

Och nu kommer jag få frågan: Varför just en elefant?!

Elefanter har varit med mig sedan födseln. Under mitt artonåriga (snart nittonåriga) liv har de dykit upp lite varstans i min vardag, och det blev mitt lyckodjur. Nu på senare år har de verkligen visat hur mycket de betyder för mig, som när jag vann första pris på marknaden och priset var (surprise surprise) en elefant. De är även ett jättefint djur enligt mig, och precis som elefanter så har jag väldigt svårt att glömma saker. Som min mor har sagt: Du är en elefant i människoform.

Så som många säger så är tatueringar ett gift, har man en gång skaffat en så tar det inte lång tid tills man skaffat en ny. Och jag sa till mig själv att jag bara skulle ha en. Men nu har jag kommit på en ny jag väldigt gärna vill ha, som representerar mig själv. Nämligen en tekanna som ångar ut noter och hjärtan, ungefär i samma stiliserade stil elefanten. Den är mycket snyggare än vad det låter, jag har bilden i huvudet.
Efter den får vi se, jag vill ju väldigt gärna ha en karriär inom den klassiska musiken, och jag vet inte hur pass accepterade tatueringar är. Men om jag låter de vara i samma storlek så går de nog att täcka över lätt!

day 08 - a song that you know all the words to

Behöver ingen presentation egentligen. Minns första gången jag hörde den, förra året på Gröna Lund tillsammans med Sheena, med ett publikhav som sjöng med och grät. Jag var en utav de som belv så pass berörd utav den låten att den har varit med mig enda sedan dess, och jag vågar säga att det ÄR min favoritlåt med The Ark. Ingenting slår Have You Ever Heard A Song, ingenting utav deras tidigare verk. Ola Salo vet hur man en låt ska skrivas helt enkelt!